Skrivna i vattnet – ett kartografiskt arv
Genom detta verk vill jag hedra tidigare generationer –
deras liv, rörelser och det tysta arv de lämnat efter sig.
Min fars släkt har djupa rötter i Roslagen, och när jag tog mig an temat
Ett kartografiskt tänkande valde jag att utforska just detta släktled.
I ån står åtta svarta gestalter – som skuggor av liv som en gång varit.
Den minsta representerar den mest avlägsna släktingen,
och figurerna växer i storlek ju närmare de kommer mig i tid.
En röd lina löper mellan dem – en tråd av tillhörighet och sammanhang.
Den bär tanken på de osynliga, ofta förbisedda band som ändå formar oss.
Det är en påminnelse om att våra liv aldrig är frikopplade från det förflutna.
Mellan figurerna hänger vita lakan på tork –
symboler för det arv som förs vidare mellan generationer.
Inte bara biologiskt, utan i form av kunskap, erfarenheter och vardagliga handlingar:
att tvätta, att sköta ett hem, att föra vidare ett hantverk eller en berättelse.
På åtta platser i Roslagen har medlemmar ur elva generationer av min släkt bott.
Det var viktigt för mig att besöka varje ort, att vandra i deras spår.
Jag har dokumenterat vattendrag, växter och byggnader som fanns där under deras livstid.
I varje gestalt finns ett fotocollage där jag infogat mig själv –
ett sätt att bokstavligen träda in i det förflutna och synliggöra kopplingen.
Under arbetets gång har min bild av min egen härkomst förändrats.
Sanningen var mer mångfacetterad än de berättelser jag vuxit upp med.
Jag trodde att jag var "ursvensk",
men upptäckte att delar av släkten invandrat från Belgien som arbetskraft.
Jag hade hört att vi hette Gustavsson – men det visade sig vara ett enskilt namn,
inte ett släktnamn. Varje generation bytte efternamn efter fadern.
Vi definierar oss utifrån dem vi känner till – ibland på gott, ibland på ont.
Men samtidigt: vi är alla oskrivna blad,
med möjligheten att både bära vidare och omformulera våra berättelser.