I min resa att sluta vara bitter och att slänga bort offerkoftan för gott har jag skapat vissa verk för att komma närmare mitt mål. Detta är dokumenterat men filmen går inte att lägga ut här. Därför så missas mycket av mitt resonemang och mina vägar. Projektet slutar med att jag har på mig rosa strumpbyxor likt en kroppsstrumpa, och tar mig igenom en ett verk likt en portal. Jag hittade ett ställe på landet. Livsuniversitet. Där kände jag mig fri, lugn och hemma. Jag valde att genomgå min förvandling där. Jag kände mig redo. Det var lite läskigt att släppa taget om bitterheten. Jag var ett med den. Men djupdykningen i mig själv genom de olika skapelserna gjorde mig gladare. Tillfreds. Stoltare. En vän sa Varför är du bitter? Du ska ju vara stolt att du klarat allt detta. Sträck på dig! Rak i ryggen. Jag tryckte mig igenom den vassa och hårda tavlan, precis som en födelse och sedan skuttade jag ut på den vackra sommarängen likt en galopperande fri vildhäst.